Det här är ingen halvtrött finne som rapporterar, utan en riktigt utvilad och pigg Österbottnisk pingla!
Om det nu är någon som hittar hit, statistiken visar att det inte är helt dött, kanske ni är sugna på att följa mig på instagram där jag är mer aktiv, ni hittar mig som Sarahkatarina, eller om någon skulle vilja komma i kontakt med mig via mejl, det kanske inte alltid är så att man vill kommentera ett inlägg, då kan man mejla mig på mitt förnamn.stenholm( @ ) tdc.se . Alltid kul med mejl, men då får ni i så fall lov att vara snälla, inga Haters! :)
Nu dags för en frukostmacka på jobbet, samt spana in alla poliser som börjar hopa sig här utan för på E4:an och norrortsleden.
Ha en underbar dag alla och Välkommen Mr President!
Att jag skulle uppdatera denhär bloggen.
Att det skulle komma ett inlägg till.
Plötsligt kom suget, precis nu. Jag funderade inte ens. Jag loggade in, kom ihåg lösenordet och det som följer är inte det minsta genomtänkt, jag fick bara lust;
Att skriva. Att dela. Att höras. Att synas.
Kanske är det ett tecken på att jag repat mig.
Gudarna ska veta att Det har varit en berg o dalbana av känslor, lågt och högt sen separationen och skillsmässan.
Massor har hänt, förståss, precis som det hänt massor i era liv.
Jag har träffat en ny kärlek, älskat och känt passion. Blivit lämnad av denna. Hittat nya, men Hittat tillbaka till denna "första". Lämnat denna och sedan igen hittat tillbaka. Lämnat. Hittat. On off. On off.
Jag har hittat the Secret - och framför allt The Magic. Fitline har kommit in i mitt liv. Jag dricker Silver, 1 matsked om dan. Jag har bytt ut dator-axelväskan mot en dator-ryggsäck. Jag använder inte högklackat lika mycket längre.
Jag bor på 60 kvadrat istället för 90. Har skaffat mig sömnproblem. Har ingen bil och åker numera som en sosse - det vill säga kommunalt. (Taxi-utgifterna har blivit höga).
Vem vet, kanske detta är början på en återfödelse av min lilla skitblogg?
Mest troligt är det ju ingen som, efter år av tystnad hittar hit längre.... nå väl, då får det väl vara min egen lilla ventil.
Håller på och packar ner mitt liv. Mitt liv ska delas upp. "Det där får du, det där får jag".
Ibland hittar man saker man glömt man hade i sina ägor. Som den här dikten som jag måste ha skrivit någon gång kring 2004. Jack som kom att bli min första hundupplevelse, han var min bäbis. Har aldrig påstått att jag är bra på att skriva - men jag själv kan förstå vad det är jag vill förmedla med denna lilla text:
och jag hör Torsten för första gången (nykter i alla fall)
- och jag inser att jag alltid kommer bära på en stor o varm o skön kärlek för just Torsten.
Trasiga, jobbiga, djupa Torsten...med de vackra mörka ögonen....
Kallt som attan! Jag har ju blivit som en sosse och åker ju numera kommunalt - vilket är kallt som fan! Dubbla strumpbyxor, koftor och stickade sockor från Marita och rejäla vantar men framför allt världens varmaste o största mössa gör att jag faktiskt överlevt, knappt, men ändå.
Trevlig helg önskar jag eder alla! I morgon ska jag göra något jag längtat efter i år och dagar.... Säger bara LV.... ;)
Och älskar det! Tänk er boots o jeansjacka till "gardinen".
Kände mig som tagen ur 70-talet när jag provade denna, och efter som jag är ett barn av 1970-talet - visserligen en 79:a,men ändå, så fick denna komma med hem, jag menar, man kan inte argumentera mot 70% rea... 5 andra plagg fick också följa med hem...:)
När man ligger på akuten, vilket jag gjort idag. Tack till finaste kollegan Axwell som skjutsade in mig. Allt är dock bra med mig, jag vill ju inte tråka, eller äckla ER med mina åkommor. Men jag är superfine nu - no need to worry!
Finns inga extra pengar just nu, och jag står inför en flytt; MEN när jag första gången såg denna underbara Vinge så blev jag Kär! Kär på riktigt! Mitt nya sparsamma jag har ju sagt nej, hur mycket jag än vill så : NEJ! Men med 50 % rea kunde jag inte längre motivera mitt köpstopp. Me so happy! Vingen får symbolisera mycket .....
Fredagen den 13nde idag, och, peppar peppar ta i trä, inga stora missöden so far....men dagen är ju inte slut än....
Happy helg på ER allihopa!
torsdag 12 januari 2012
Har inte mycket att komma med just nu....
så jag ger er denna:
ja visst gör det ont
Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan
bindas i det frusna bitterbleka?
Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är det för nytt, som tär och spränger?
Ja visst gör det ont när knoppar brister,
ont för det som växer
och det som stänger.
Ja nog är det svårt när droppar faller.
Skälvande av ängslan tungt de hänger,
klamrar sig vid kvisten, sväller, glider -
tyngden drar dem neråt, hur de klänger.
Svårt att vara oviss, rädd och delad,
svårt att känna djupet dra och kalla,
ändå sitta kvar och bara darra -
svårt att vilja stanna
och vilja falla.
Då, när det är värst och inget hjälper,
Brister som i jubel trädets knoppar.
Då, när ingen rädsla längre håller,
faller i ett glitter kvistens droppar
glömmer att de skrämdes av det nya
glömmer att de ängslades för färden -
känner en sekund sin största trygghet,
vilar i den tillit
som skapar världen.
Jag bara är.
Lever och drömmer. Tänker för mycket. Analyserar för mycket.
Jag är djupare än djupaste Kirunagruvan enligt min förra chef.
Min Själ är Född Gammal men blir ständigt Yngre....
Jag ramlade ner i hennes ögon.
Sen reste jag mig och började springa.
Jag visste var jag var.
En kackerlacka och en örn älskade med varandra. Tiden var en dåre med banjo. Jag fortsatte springa.
